Loggbok dan före dan. 050510
Nu brinner det i knutarna minsann. Imorgon ska mitt projekt vara fullbordat och klart och en komplett och läsduglig krönika ska vara publicarad här på min icke-blogg. Jag kan ärligt erkänna att jag inte är så speciellt entusiastisk vad gäller det här psojektet vid det här laget, men jag får göra så gott jag kan. Min krönika är under process, och idag måste den bli klar.
Jag har läst diverse krönikor av lite olika författare. De flesta är ju bra, men jag märker att så fort någon har gjort en felstavning eller missat ett ord eller liknande så stör jag mig. Jag vill bara ringa upp författaren och fråga om han/hon vet vad förgranskning är för något. Existerar inte redigerare i verkligheten?
Hursomhälst, jag har nu läst ett stort antal krönikor av Anders Rydell, Linda Skugge, Natalia Kazmierska, Marcus Birro och en halv av Jan Guillou.
Efter ca två månaders slöläsning har jag märkt att min kritiska hjärna tar sig mer och mer uttryck. Jag nämnde ovan att jag stör mig på felstavningar, jag vill tillägga att jag hela tiden analyserar och kritiserar allt jag läser. Dock gäller det inte bara läsning, utan det mesta som andra gör. Jag är nog världens mest svårflirtade kritiker. En bok tex måste vara jäääävligt bra för att jag ska tycka om den och ens orka läsa ut den. Samma sak med de krönikor jag nu har läst. Några få är bra, men det mesta som skrivs är lite för mycket samma samma för min smak.
Marcus Birros krönikor är för svåra. Han skriver som på vers, helst behandlar krönikorna hans snoriga unge, hans gravida kvinna och hans nykterhet och han förhandsgranskar inte sina texter, vilket resulterar i allt för många stavfel, missar och för kompakt text.
Natalia Kazmierska är kaxig och högerfeminist. Inte kul. Ska man vara kaxig ska man vara det med glimten i ögat, jag har svårt för skribenter som skriver först och tänker senare och som genomsyrar alla sina krönikor med könsord. Jag kan också bli väldigt trött i knoppen av allt detta feministtjat, och sen att en drös upprörda män kommenterar kränkande under Natalias publiceringar gör mig ännu tröttare. Nej, lägg ner feministtjatet och smutskastningen könen emellan och gör något konkret och konstruktivt istället.
Sedan har vi Linda Skugge. Hon har sina ljusa stunder och sina poänger ibland, men hon blir också för mycket för mig. För mycket vit jul, mammagnäll och dubbelmoral. Tex när hon i en krönika beklagar sig över hur jävligt det är att vara småbarnsmamma, och sedan när Natalia Kazmierska svarar med att skriva att hon aldrig vill ha barn, ändrar sig och försöker ge Natalia svar på tal genom att predika om hur underbart det är att ha barn.
Jan Guillou har jag som sagt bara läst en halv krönika av. Kanske beror det på att man inte blir serverad ett uns av humor eller personlig touch under läsningen. Bara fakta på fakta skriven på ålderdomligt, tråkigt språk.
Nej, jag står fortfarande fast vid att Anders Rydell är min personliga favorit. När jag läser hans krönikor så känner jag igen mig lite grand, i hans sarkastiska språk om vardagliga ämnen. Det är så jag vill skriva, sådana saker jag vill skriva om. Jag håller mig till ämnen som berör mig själv, och som bara retar, men inte förbannar andra människor. För det är sådant jag tycker är kul.
http://www.expressen.se/kronikorer/marcusbirro/1.1903996/marcus-birro-vi-borde-orka-med-morkret-i-manniskor
Jag har läst diverse krönikor av lite olika författare. De flesta är ju bra, men jag märker att så fort någon har gjort en felstavning eller missat ett ord eller liknande så stör jag mig. Jag vill bara ringa upp författaren och fråga om han/hon vet vad förgranskning är för något. Existerar inte redigerare i verkligheten?
Hursomhälst, jag har nu läst ett stort antal krönikor av Anders Rydell, Linda Skugge, Natalia Kazmierska, Marcus Birro och en halv av Jan Guillou.
Efter ca två månaders slöläsning har jag märkt att min kritiska hjärna tar sig mer och mer uttryck. Jag nämnde ovan att jag stör mig på felstavningar, jag vill tillägga att jag hela tiden analyserar och kritiserar allt jag läser. Dock gäller det inte bara läsning, utan det mesta som andra gör. Jag är nog världens mest svårflirtade kritiker. En bok tex måste vara jäääävligt bra för att jag ska tycka om den och ens orka läsa ut den. Samma sak med de krönikor jag nu har läst. Några få är bra, men det mesta som skrivs är lite för mycket samma samma för min smak.
Marcus Birros krönikor är för svåra. Han skriver som på vers, helst behandlar krönikorna hans snoriga unge, hans gravida kvinna och hans nykterhet och han förhandsgranskar inte sina texter, vilket resulterar i allt för många stavfel, missar och för kompakt text.
Natalia Kazmierska är kaxig och högerfeminist. Inte kul. Ska man vara kaxig ska man vara det med glimten i ögat, jag har svårt för skribenter som skriver först och tänker senare och som genomsyrar alla sina krönikor med könsord. Jag kan också bli väldigt trött i knoppen av allt detta feministtjat, och sen att en drös upprörda män kommenterar kränkande under Natalias publiceringar gör mig ännu tröttare. Nej, lägg ner feministtjatet och smutskastningen könen emellan och gör något konkret och konstruktivt istället.
Sedan har vi Linda Skugge. Hon har sina ljusa stunder och sina poänger ibland, men hon blir också för mycket för mig. För mycket vit jul, mammagnäll och dubbelmoral. Tex när hon i en krönika beklagar sig över hur jävligt det är att vara småbarnsmamma, och sedan när Natalia Kazmierska svarar med att skriva att hon aldrig vill ha barn, ändrar sig och försöker ge Natalia svar på tal genom att predika om hur underbart det är att ha barn.
Jan Guillou har jag som sagt bara läst en halv krönika av. Kanske beror det på att man inte blir serverad ett uns av humor eller personlig touch under läsningen. Bara fakta på fakta skriven på ålderdomligt, tråkigt språk.
Nej, jag står fortfarande fast vid att Anders Rydell är min personliga favorit. När jag läser hans krönikor så känner jag igen mig lite grand, i hans sarkastiska språk om vardagliga ämnen. Det är så jag vill skriva, sådana saker jag vill skriva om. Jag håller mig till ämnen som berör mig själv, och som bara retar, men inte förbannar andra människor. För det är sådant jag tycker är kul.
http://www.expressen.se/kronikorer/marcusbirro/1.1903996/marcus-birro-vi-borde-orka-med-morkret-i-manniskor
Kommentarer
Trackback
