Malins Prao 2007
Röbäcks system AB är ett företag som grundades på 1890-talet. Då var det en smedja som tillverkade jordbruksredskap. Numera tillverkas där materialhanteringsutrustning som används vid betonghantering på fabriker. Till detta företag fick Malin Kjernsby, en 15-år gammal praoelev bege sig en regnig måndag i oktober.
Det var en tuff morgon, Malin vaknade med ett ryck ur en dröm när väckarklockan ringde. Hon släpade sig upp ur sängen och in på badrummet, och sminkade sig. Man måste vara fin första dagen på jobbet tänkte hon.
Klockan 08:00 stapplar Malin in på kontoret, iförd skyhöga klackar och en trång, kontorsinspirerad outfit. Hon ser först på de två männen som sitter vid varsin dator direkt till vänster men drabbas sedan av en chock när hennes blick möter kontorets maskulina och totalt oinspirerade inredning. Väggarna var ljusgrå med uppnålade, totalt icke-charmiga, hafsiga småbarnsteckningar, scheman och familjefotografier, blandat med säkerligen helt oviktiga papper som antagligen suttit där sedan innan midsommar för två år sedan. Bredvid datorerna, på skrivborden låg det papper och lappar utspridda överallt, och även en och annan vodkaflaska stod lite tafatt gömd bakom en mapp eller pappershög. Malin laddade på med sitt största leende och hälsade glatt på de två männen. De nickade lite tveksamt tillbaka och återvände sedan helt oberörda till sina datorskärmar. Hon kände sig totalt missanpassad. Männen hade båda två stora säckiga arbetarbyxor och fula tjocktröjor, och där stod Malin iklädd sina nyinköpta svarta bomullsbyxor, vit skjorta och klackskor. Då kom hennes arbetsgivare in genom dörren, som en räddande ängel från ovan och gav henne den otroligt svåra och koncentrationskrävande uppgiften- att designa en skrivbordslayout!
Malin kallsvettades och hennes späda små kycklingben darrade av upphetsning. Hon hade blivit tilldelad en dator och ett designprogram och satt nu och bestämde vilka färger alla tagnenter på den blivande ägarens manuellbord skulle ha. När hon var färdig hade den tidigare gråa och gula skrivbordslayouten blivit rosa, vit, gul, orange och lila, och hela härligheten bara skrek av kvinnlighet. Hon visade stolt upp sitt verk för arbetsgivaren, men bleknade när hon såg hans ansiktisuttryck. Hans buskiga ögonbryn fick en onaturlig form och det ryckte lite besynnerligt i hans vänstra öga. Sedan helt plötsligt slätades hans ansikte ut och han log ett brett leende mot Malin. "Ska det verkligen se ut sådär?" undrade han lite svettigt. Malin nickade och förklarade att det behövs en liten färgklick i fabrikens annars så grå och trista miljö. Hon blev visad till utskrivarmaskinen och fick lära sig att skriva ut layouten på ett plaststycke som sedan skulle läggas på ett manuellbord i en fabrik, så att maskinisten vet vilka knappar som sitter var. När hon var klar med det var hennes arbetsgivare som bortblåst, och i brist på annat satte hon sig och ritade på paint tills han kom tillbaka. Efter ungefär en timma kom arbetsgivaren indundrande genom dörren helt genomvåt och andfådd. Det var omöjligt att avgöra om han var våt av regn eller svett, men Malin antog att det var blandade lika delar. Hon fick följa med honom i bilen till Karlskoga, där de skulle besöka en betongfabrik och överlämna Malins egendesignade skrivbordslayout. När de kom fram möttes dom av en plats som hon tyckte såg ut som en enda stor grusparkering med ett plåthus på. Hon såg sig skeptiskt omkring och kunde inte förstå hur någon kunde vilja jobba på ett så synnerligen fult och deprimerande ställe. De gick in i byggnaden och Malin överlämnade ett kuvert innehållande layouten till en man som satt vid ett skrivbord på en till synes alldeles för liten stol. Han öppnade kuvertet med tjocka prinskorvsfingrar och brast ut i skratt när han tog ut layouten. Han tackade för skämtet och bad om den riktiga layouten. När Malin förklarat att det inte fanns någon annan layout och hennes arbetsgivare lyckats lugna ner tjocka mannen och torkat hans tårar, var det dags för Malin att bli runtvisad på fabriken.
BOOM! Arbetsgivaren smällde upp den tunga järndörren in till fabrikslokalen. Det dånade och dundrade därinne så mycket att Malin var tvungen att hålla för öronen. Han visade henne en betongblandare, stor som ett litet hus och förklarade att det var där man blandade betongen som används till att bygga hus och liknande med. Malin skakade av rädsla och obehag när arbetsgivaren bad tjocka mannen att sätta igång blandaren. Det började plötsligt gnissla och låta förfärligt när blandaren startade och började röra sig. Malin föll på knä och bönfallde arbetsgivaren att ta henne därifrån.
Det var en tuff morgon, Malin vaknade med ett ryck ur en dröm när väckarklockan ringde. Hon släpade sig upp ur sängen och in på badrummet, och sminkade sig. Man måste vara fin första dagen på jobbet tänkte hon.
Klockan 08:00 stapplar Malin in på kontoret, iförd skyhöga klackar och en trång, kontorsinspirerad outfit. Hon ser först på de två männen som sitter vid varsin dator direkt till vänster men drabbas sedan av en chock när hennes blick möter kontorets maskulina och totalt oinspirerade inredning. Väggarna var ljusgrå med uppnålade, totalt icke-charmiga, hafsiga småbarnsteckningar, scheman och familjefotografier, blandat med säkerligen helt oviktiga papper som antagligen suttit där sedan innan midsommar för två år sedan. Bredvid datorerna, på skrivborden låg det papper och lappar utspridda överallt, och även en och annan vodkaflaska stod lite tafatt gömd bakom en mapp eller pappershög. Malin laddade på med sitt största leende och hälsade glatt på de två männen. De nickade lite tveksamt tillbaka och återvände sedan helt oberörda till sina datorskärmar. Hon kände sig totalt missanpassad. Männen hade båda två stora säckiga arbetarbyxor och fula tjocktröjor, och där stod Malin iklädd sina nyinköpta svarta bomullsbyxor, vit skjorta och klackskor. Då kom hennes arbetsgivare in genom dörren, som en räddande ängel från ovan och gav henne den otroligt svåra och koncentrationskrävande uppgiften- att designa en skrivbordslayout!
Malin kallsvettades och hennes späda små kycklingben darrade av upphetsning. Hon hade blivit tilldelad en dator och ett designprogram och satt nu och bestämde vilka färger alla tagnenter på den blivande ägarens manuellbord skulle ha. När hon var färdig hade den tidigare gråa och gula skrivbordslayouten blivit rosa, vit, gul, orange och lila, och hela härligheten bara skrek av kvinnlighet. Hon visade stolt upp sitt verk för arbetsgivaren, men bleknade när hon såg hans ansiktisuttryck. Hans buskiga ögonbryn fick en onaturlig form och det ryckte lite besynnerligt i hans vänstra öga. Sedan helt plötsligt slätades hans ansikte ut och han log ett brett leende mot Malin. "Ska det verkligen se ut sådär?" undrade han lite svettigt. Malin nickade och förklarade att det behövs en liten färgklick i fabrikens annars så grå och trista miljö. Hon blev visad till utskrivarmaskinen och fick lära sig att skriva ut layouten på ett plaststycke som sedan skulle läggas på ett manuellbord i en fabrik, så att maskinisten vet vilka knappar som sitter var. När hon var klar med det var hennes arbetsgivare som bortblåst, och i brist på annat satte hon sig och ritade på paint tills han kom tillbaka. Efter ungefär en timma kom arbetsgivaren indundrande genom dörren helt genomvåt och andfådd. Det var omöjligt att avgöra om han var våt av regn eller svett, men Malin antog att det var blandade lika delar. Hon fick följa med honom i bilen till Karlskoga, där de skulle besöka en betongfabrik och överlämna Malins egendesignade skrivbordslayout. När de kom fram möttes dom av en plats som hon tyckte såg ut som en enda stor grusparkering med ett plåthus på. Hon såg sig skeptiskt omkring och kunde inte förstå hur någon kunde vilja jobba på ett så synnerligen fult och deprimerande ställe. De gick in i byggnaden och Malin överlämnade ett kuvert innehållande layouten till en man som satt vid ett skrivbord på en till synes alldeles för liten stol. Han öppnade kuvertet med tjocka prinskorvsfingrar och brast ut i skratt när han tog ut layouten. Han tackade för skämtet och bad om den riktiga layouten. När Malin förklarat att det inte fanns någon annan layout och hennes arbetsgivare lyckats lugna ner tjocka mannen och torkat hans tårar, var det dags för Malin att bli runtvisad på fabriken.
BOOM! Arbetsgivaren smällde upp den tunga järndörren in till fabrikslokalen. Det dånade och dundrade därinne så mycket att Malin var tvungen att hålla för öronen. Han visade henne en betongblandare, stor som ett litet hus och förklarade att det var där man blandade betongen som används till att bygga hus och liknande med. Malin skakade av rädsla och obehag när arbetsgivaren bad tjocka mannen att sätta igång blandaren. Det började plötsligt gnissla och låta förfärligt när blandaren startade och började röra sig. Malin föll på knä och bönfallde arbetsgivaren att ta henne därifrån.
När de var tillbaka på kontoret var klockan redan tre och Malin fick knata hem på sina darrande kycklingben.
Kommentarer
Trackback
