morran

Shit pomfritt and holy Mariah. Jag har inte skrivit i min ickeblogg på hela 1 vecka och 4 dagar!! Jag är inte värd att leva längre. Jag borde svälja arsenik och hänga mig själv i ett snöre. Faktum är att jag den senaste tiden har brutit mot en mängd principer som jag hållit så stenhårt på ända fram tills nu. Jag har skaffat Facebook, jag har skaffat blogg och jag har, ve och fasa, jag har varit totalt frånvarande min blogg i 1 vecka och 4 dagar! Det enda jag nu kan göra är att raka skallen och gömma mig under en sten. Alla bloggfreaks vet att man har rätt att avliva den som har ett tomt datum i bloggkalendern. ALLA VET. Folk sitter hemma, skräcklslagna och paranoida och bloggar så att fingrarna blöder för att slippa det grymma öde som väntar den som har annat för sig. Det är därför man så ofta läser ursäkter på andras värdelösa bloggar, som "sorry alla läsare (skribenten har troligtvis max 2 läsare) att jag inte bloggat på så länge (4 timmar), men min mamma har dött, hoppas det inte gör något.." Dessa ursäkter uppstår framförallt för att vi är livrädda att våra oh, så många läsare ska sprätta upp oss som små grisar om vi inte håller oss ständigt uppdaterade på våra bloggar. Och jag skulle vilja påstå att den mest klenmodiga sortens bloggare finnes på blogg.se's aktivitetslista. Där finner vi FATTYBOM, KENZA mfl, som tvingas att leva ett liv där skrivkramp är dödligare än aids. Tänk att bli jagad av två tusen läsare (endast uppskattningsvis). Inte konstigt att FATTYBOM skriver i genomsnitt ungefär 6 blogginlägg om dagen.
Shit, nu fick jag skrivkramp. Min hjärna går på tomgång. Ett testamente dyker upp på ickebloggen inom kort. Det är någon utanför fönstret. HJÄLP! Om jag inte hinner med det där med testamentet så blir mina sista ord dessa:
Aj, någon kastade en sten. Hej hej kycklingben.